Om Storyline 
Storyline utvecklades i Skottland efter det att man 1965 fick en ny läroplan som införde nya begrepp, till exempel environmental studies – begrepp som ställde krav på ämnesövergripande arbete. Lärare på fältet vände sig till lärarutbildare i Glasgow för att få hjälp att finna vägar för att kunna integrera skolans ämnen på ett meningsfullt sätt. Steve Bell, Sallie Harkness och Fred Rendell började utveckla en metod som så småningom fick namnet Storyline. Storyline har sedan dess spridits över världen mycket tack vare Steve Bells outtröttliga arbete med att resa runt och ge kurser och hålla föreläsningar. I Sverige började storyline att användas i större utsträckning först på 90-talet och fick stor hjälp av den statliga satsningen ITiS som bland annat ställde krav på att arbetslagen i sina projekt skulle arbeta ämnesövergripande.
Under en storyline sker undervisningen i form av en berättelse som lärare och elever skapar tillsammans i klassrummet. Berättelsen utgör en röd tråd och skapar ett sammanhang för eleverna. Eleverna lever sig in i olika karaktärer och arbetar med dessa som utgångspunkt.

Storyline utnyttjar berättelsens form för att skapa sammanhang och engagemang. Alla berättelser utspelar sig på en plats under en speciell tid och innehåller karaktärer. För att skapa spänning i en berättelse planerar man in händelser i vilka karaktärerna involveras.
Ingredienserna i en storyline skiljer sig inte åt från andra berättelser. Tiden måste vara bestämd och uppfattas av alla elever. Ju tydligare platsen åskådliggörs desto lättare är det för eleverna att involveras i arbetet, karaktärerna ska finnas med liksom händelser.
Förhållningssättet som praktiseras inom storyline innebär att läraren alltid anstränger sig för att visa eleven och elevens arbete respekt. Man utgår alltid från elevernas förkunskaper och ser det eleverna redan vet och kan som en stor resurs i klassrummet. Eleverna får möjlighet att först konstruera sina egna förklaringar innan man kontrollerar hur det förhåller sig i verkligheten. Elevernas redovisning sker i ett sammanhang där alla lyssnar och där läraren ställer intresserade frågor. Elevernas praktiska arbete exponeras på ett sätt som lyfter resultatet. Läraren ställer förhållandevis höga krav på sina elever men kraven återföljs av en tydlig struktur som gör det möjligt för alla elever att lyckas. Aktiviteterna i klassrummet varieras så mycket som möjligt för att alla typer av elever ska få visa sina starka sidor.

Eleverna är experter på just sin karaktär, sina marknadsstånd, sitt städbolag eller vad det nu är de skapat. Läraren är alltså inte den enda experten i klassrummet utan håller en jämförelsevis låg profil.
Eleverna sitter inte passivt och lyssnar utan deltar aktivt i arbetet. Ämnesintegreringen blir naturlig eftersom eleverna arbetar utifrån sina karaktärer med informationssökning, hypotesbyggande, skapande och kunskapsbyggande. De flesta lärare som arbetar med storyline vittnar om att arbetssättet skapar ett engagemang hos eleverna som gör att de vill delta i arbetet. Storyline är ett flexibelt arbetssätt som går att anpassa till alla former av utbildningar både för barn och för vuxna. Det kan också passa bra om man vill få människor att tänka i nya banor under olika förändringsprocesser inom organisationer och företag.
Steve Bell ger i denna videon en bild av bakgrunden till hur storyline utvecklades.