Inom storyline anser man att det är viktigt att eleverna får pröva praktiskt genom att bygga modeller av hur de tror eller vill att någonting ser ut. När de konstruerar de praktiska modellerna konstruerar de också sina egna frågor; Hur ser egentligen ett träd ut? Denna visualisering av det eleverna arbetar med är väsentlig. Allt de gör skall exponeras i klassrummet så att man kan ha det som gemensam utgångspunkt för arbetet. Det eleverna skapat blir del av klassens utställning som hela tiden byggs på och förändras under arbetets gång.

Att åskådliggöra platsen som Storylinen utspelar sig på och att exponera övriga delar av berättelsen är viktigt även om man arbetar med större barn eller vuxna. Utställningen blir ett påtagligt exempel på arbetet i klassrummet. Du som lärare får genom visualiseringen av arbetet klart för dig hur dina elever uppfattar det ämnesområde ni arbetar med. Du kan se vad ni behöver arbeta mer med. För eleverna blir exponeringen något att samlas kring. De får klart för sig hur andra elever uppfattar ämnesområdet och utställningen stimulerar därför diskussioner. Att du som lärare uppfattar det eleverna gör som viktigt blir tydligt för dem när bilder, böcker, modeller, sagor, dikter och beskrivningar exponeras på ett sammanhållet och respektfullt sätt.

Exponeringen av elevernas arbete ger också något påtagligt att visa upp. Andra elever som passerar i korridoren kommer gärna in och tittar. Andra lärare och föräldrar vill också se. Exponeringen av det gemensamma arbetet skapar stolthet. Det spelar inte någon roll om eleverna är 6 år, 15 år eller vuxna. Får vi möjlighet att uttrycka oss tillsammans och skapa en by, ett hotell eller ett skepp så känner vi stolthet över det vi åstadkommit. Stolta elever presterar dessutom bättre och blir mer engagerade i arbetet. Att man arbetar mycket praktiskt på detta sätt inom storyline gör att arbetssättet ibland blir betraktat som något som hör hemma bland yngre barn. Högre upp i årskurserna är de praktiska ämnena av tradition mer skiljda från de teoretiska och därför kan det ibland kännas svårare att integrera det praktiska arbetet här. Många lärare som arbetar med äldre elever vittnar dock om att arbetet lyfter när man på allvar anammat Storylines integrering av de praktiska momenten.

När man arbetar med Storyline får man nytta av annat material än vad man är van vid. Ju mer varierat material ni låter era elever få tillgång till desto mer stimulerar ni deras fantasi så att de kan utnyttja sina kreativa förmågor. Samla därför på dig så mycket du kan. Du kan aldrig föreställa dig på hur många olika sätt man till exempel kan använda en vanlig kapsyl. Lägg fram ett par nästa gång ni arbetar med Storyline så får du se.

Saker som nästan är ett måste när man arbetar med Storyline är
Blädderblock
Häftmassa
Saxar
Lim (gärna även limpistoler)
Stora färgade ark papper. (Köps billigast på Utbildningsbyrån www.nub.se)
Olikfärgade A4 papper
Silkespapper
Tygbitar
Garn 

Därutöver kan du och dina elever ha stor glädje av:
Krepp-papper
Piprensare i olika färger
Glitterlim
Snören, band och spetsar
Kapsyler och korkar
Frigolit, skumgummi och kartonger
Sugrör
Paljetter
Småkartonger
Diverse skräp
Knappar

Om skolan har ont om medel för inköp av kreativt material brukar det kunna lösa sig genom att man skickar ett brev hem till föräldrarna i god tid och ber dem titta igenom sina gömmor. Det brukar resultera i många tygbitar, garnnystan och annat som ni kan ha nytta av.  

Mycket material skapar gärna oreda i klassrummet. Om ni är många klasser på skolan som arbetar med storyline så kan det vara idé att köpa in en hög rullvagn med hyllor där ni kan ställa stora plastbackar. En plastback för tyg, en för garn en för silkepapper osv. Ett annat tips som kan underlätta din vardag är om du gör några elever ansvariga för var sin back i början av varje arbetspass så de ser till att just deras back blir iordninggjord vid passets slut.