I storyline utgår man alltid från elevernas förförståelse. De får ofta chans att fundera enskilt en stund innan de i grupper samlar sina tankar och idéer. Ibland sker detta genom att de listar saker men ofta också genom att de får skissa upp en tanke eller en idé. De hypoteser som eleverna sätter upp utgör sedan grunden för de vidare studierna. Varje elev blir på detta sätt klar över att andra kan tänka lika, nästan lika eller helt olika än de själva och för många elever är detta en intressant och nyttig erfarenhet. Storyline utnyttjar på detta sätt gruppen för att under praktiskt arbete väcka tankar och idéer.

Genom att utgå från elevernas förförståelse så arbetar man med stoff och färdigheter som eleverna känner att de kan ta till sig och som de anser att de behöver. Detta innebär också att man sparar studiebesök, bokläsning och filmer till i slutet av arbetet. Eleverna måste först få fundera över hur de själva ser på saker och ting innan de får verklighetens eller vuxenvärldens förklaringar. Först då är de mottagliga för dem. Genom detta tillvägagångssätt undviker man att undervisa om sådant som inte känns aktuellt eller relevant för eleverna vilket gör inlärningen effektivare.

Att gå med en klass som arbetat med en Storyline på studiebesök i slutet av arbetet är en fantastisk upplevelse. De har så många frågor och så många funderingar så personalen på de platser man besöker brukar bli imponerade.

Arbetsgången i Storyline är att först praktiskt pröva för att sedan reflektera över det man gjort. Först därefter studerar man de teorier som finns på området. Teoretiska förklaringar hamnar på detta sätt i ett sammanhang som gör att eleverna är motiverade till att lyssna på dem. Skolan har traditionellt ofta gjort tvärt om. Läraren har gett en teoretisk inledning till hur elektricitet fungerar, eleverna har därefter fått läsa i boken och arbeta med instuderingsfrågor och därefter har de fått försöka få lampor att lysa genom att koppla dem till ett batteri. Storylines arbetsgång är alltså den omvända.

Det praktiska arbetet ger eleverna tillfälle till teoretiska diskussioner och tid till reflektion kring det de arbetar med, utöver att det åskådliggör det som man gemensamt utforskar och studerar. Det gör det lättare för både läraren och klasskamraterna att se och förstå hur varje elev tänker.

I Storyline betonas vikten av att variera aktiviteterna. Elever lär sig på olika sätt. Ju fler verktyg och uttrycksmöjligheter elever får använda desto fler elever får möjlighet att lyckas.

Skolverket skriver
”Skolan ska erbjuda meningsfulla sammanhang för elevernas kunskapande. Den kommunikativa aspekten blir central. Eleverna måste få samtala mycket, formulera sig och pröva argument. Detta sker i stor utsträckning i verbala former, såväl muntliga som skriftliga, men också genom andra uttrycksmedel som sång, dans, bild och drama. Dessa delar av verksamheten bör därför inte ske isolerat från skolans ”kunskapsverksamhet” utan bli en integrerad del av den."
Ur betänkandet Skola för bildning sid 34-35